Sværholthalvøya in winter
- Gina Johansen
- May 15, 2020
- 13 min read
Distans: 110 km Retur
Höjdmeter: 2700 m
Start punkt: Kjæs
Efter sisådär sju månader med dåligt väder, stängda vägar, vind och brist på sol kom äntligen det där vädret vi väntat på och vi kunde packa bilen och köra 30 mil runt hela porsanger fjorden till Kjæs. Från Lakselv kör du mot Børselv och tar av emot Veidnes. Vi körde Tisdag eftermiddag när Stig-Rune var klar på jobbet. Bara två dagar tidigare hade ovädret härjat i Finnmark. Vägarna var stängda nästan hela helgen och det hade kommit en go del med snö, perfekt för oss.
Dag 1
Med bara 14 dagar till midnattsol blir det inte riktigt mörkt på natten längre, så det var inga problem att anlända vid 21:00 till Kjæs och börja skida ett litet stycke. Planen var att komma oss över själva kjæsdalen och över <<skogkanten>>. Kanske det är att ta i och kalla det skog, för en som är uppvuxen på landet med riktig granskog runt gården kallar vi detta bush och träd.
Bush, skog eller om vi nu kallar det träd så är det också mycket djupsnö och pulkan blir extra tung att dra. På toppen var det bara upp och ner genom <<skogen>> , Pulkan blir så tung att dra att man börjar fråga sig vad man håller på med?! med en vilo-paus var femte meter känns det som det kan ta lååååååååång tid att komma sig ut till Sværholtklubben och tillbaka. Vi slet i hela 3,5 km första dagen innan vi kom oss över den stora skogen och bestämde oss för att slå läger och dagen därpå ta oss rätt upp Einerfjellet, då är vi liksom uppe och kan bara skida på in igenom. Alternativ nummer två kanske de flesta hade valt det är någon kilometer extra och går runt i dalen.
Stig-Rune är en van fjällman som är uppvuxen på fjället med jakt, vandring och skidåkning. Men han har aldrig varit på tur med pulka och litet nylon tält vinterstid. Han har sagt att han aldrig blir med på en sådan tur då han inte är intresserad utav att frysa.
Ja nu har vi haft strålande sol och det var så varmt i tältet på natten att vi måste öppna upp sovsäckarna. Vi sov 8 timmar första natten.
Vi hade ett enormt lass i pulkan, räknar att den var ca 65 kg. Vikt är inte svårt att samla på sig när man ska på tur. Vi tog bara en pulka med, så packning för båda två i den + Storm's packning. I tilläg hade jag en ryggsäck med lite snacks för dagen och kläder för att byta till tort på kvällen, snabbt och smidigt. Bara Storm tog 5 kg i mat med sig, vi hade med ett flak med öl för att njuta en öl var på kvällen eller i solen mitt på dagen, så hade jag med mig en Nocco att starta morgonen med i tältet, det är så gott. Vi hade också med oss lite extra god mat att laga och en skvätt med röd vin till maten. Man måste helt enkelt slita lite extra för att unna sig lite lyx på fjället. Sen så räknar man ner hur många kilo lättare pulkan bli per dag och det går fort att få bort vikt när man börja tömma lagret på mat och dricka. Smart att starta med det tygnsta först.
Dag 2
De första kilometrarna upp Einerfjellet gick långsamt, vi gick på fötterna utan skidor och drog pulkan tillsammans upp den väldigt bratta backen. När vi kom oss upp blev det direkt en paus med lite fika och en titt på kartan. Det är inga markerade leder på Sværholt så det gäller att navigera och ta sig en så rak linje som möjligt. Ca halvägs går Tømmervikdalen genom hela Sværholt från öst till väst. Den är bratt och om man inte följer med på kartan kan det lätt bli många extra kilomter öst eller väst över för att hitta ett ställe att ta sig över. På vintern måste du hela vägen ner Tömmervika eller skida väst och ner mot flatvika och korsa där, men där är det väldigt bratt och med den stora pulkan vi hade med oss kändes Tømmervika som ett bättre alternativ. Innan du kommer ner till Tömmervikdalen passerade vi Savzavarri 578 moh , detta är högsta punkten i Nordkapp kommun och där går också kommun gränsen till Lebesby. Det blev helt enkelt ett par extra höjdmeter för att just ta oss upp på denna punkten. jag kallar det Punkt för det är inte en markerad topp när du kommer upp på detta fjället. Det är ganska platt uppe på själva fjället, man kan lätt blanda ihop den högsta punkten med <<lilla Savzavarri>> som är 572 moh och har en mer marked punkt och stor varde.
Det är väldigt väldigt liten chans att möta andra folk på Sværholt. Området kallas "Europas sista vildmark".
Halvön ligger mellan Porsangerfjorden och Laksefjorden och utanför Sværholtklubben har du Barentshavet. Det är otroligt väderutsatt och det gäller verkligen att följa med på väderuppdateringarna innan du beger dig och räkna med att du kanske bli väderfast här, Speciellt om du får båttransport över en av fjordarna, i dåigt väder kommer man sig inte i land helt enkelt och vinden här på Finnmarkskusten kan blåsa i flera dagar. Det är stor skillnad från inlandet.
Vi träffade faktist två personer på snöskoter. Det är förbjudet med skotertrafik utanför markerade leder, men Samerna som har ren i området har tillåtelse att köra. Dom hade flera tusen ren nere i Djupvika och skulle under helgen flytta dom över till Tømmervika. Två trevliga personer som berättade för oss att dom har en hytta i Tømmervika som tillhører distriktet och vi kunde få sova där.
Dag 3
Ännu en fantastik natt i tältet. Igår kväll njöt vi en öl med solen in i tältöppningen och spelade musik. Vi sov länge på morgonen och tog oss tid på morgonen. Vi startade inte fören klockan 11. Dagens etap var bara 15 km ner till Tömmervika med mycket nedförsbacke och två längre pauser i solen på fjället. Vi såg färska Järvspår som vi korsade, rypa och räv spår var det också i området. Nu var planen att sova två nätter på den här hyttan. vi tänkte lämna pulkan i hytta dagen därpå och ta oss en lång dag till Sværholtklubben och tillbak på skidor. Vårat tidschema är lite tajt så det var bästa lösningen för att komma oss helt ut på den nordligaste delen.
Dag 4
Vi var redan vakna klockan sex. Jag sov dåligt hela natten. Klockan åtta var vi på väg ut till Sværholt. Det var vind på eftermiddagen och lite snö, men morgonen började bra.
Vi började vid havsnivån igen och hade nu lite klättring innan vi måste ner till havsnivån igen. På vägen upp på fjllet bestämde vi oss för en liten omväg till Tømmervikfjellet innan vi skidade mot Sværholt. Ute på Sværholt var det helt bart (ingen snö) så vi parkerade skidorna och gick på fötterna, i väskan hade jag tagit med små crampons som vi använde för att komma oss ner där det var is.
På Svärholt är det mycket historia från andra världskriget. Tyskarna erövade stället och hade ett tungt försvarsanlägg på Svärholtklubben som Ryska-fångar har byggt med bara hand arbete. Bland annat vägen i sten upp till själva Svärholtklubben är byggt utav de Ryska-fångarna.
Idag är Sværholtklubben ett naturreservat, det är en stor klippa som är 170 m hög och har stupbratta sidor, den är ett utav de mest kända fågel-fjällen i Finnmark.
Här häckar arter som Mås, Alke, Lomvi och Teist. Vi såg massa havsörn som flög runt över Svärholt när vi var där.
Alla husen som står kvar på Svärholt är byggda efter kriget, det är också en kyrkogård med gravar och ett fåtal gravstenar som fortsatt står upp. Idag bor det inga på Sværtholt och husen används inte längre som hyttor. Dom var alla i dåligt skick, men det var en byggnad som stod öppen och såg helt okej ut att övernatta i, men att säga det så skulle inte jag vilja sova där. Jag tror inte man är ensam där om nätterna och speciellt inte efter historer som jag hört. Imponerande att tänka sig att folk bodde på ett så litet och väder utsatt ställe tillbaka i tiden. Långt i från annan civilisation. Med Barents havet utanför och beläget emellan Porsanger och Laksefjorden är det mycket dåligt väder året runt där. Dom livnära sig på fiske.
Dag 5
Det var ännu en natt av dålig sömn. Både jag och Storm sov inte så bra i stugan. Varje gång jag vaknade på natten satt Storm och stirrande in i en vägg. Nu längtade jag efter en natt i tältet . Idag startade dagen igen med uppöver, egentligen var det nästan bara upp över idag. Målet var att ta oss så långt som möjligt så vi får en kortare dag imorgon ner till bilen. Vi valde att skida lite högre upp än där vi kom på vägen dit för att slippa allt upp och ner.
Dag 6,
Idag var det inte mycket sol att se ute och lite vind, men vädret blev faktist inte så illa som det var sagt på YR och det gick undan ner till bilen. Vi valde att inte gå samma väg tillbaka till bilen. Vi höll oss på sidan av Einerfjellet och träffade på ett skoter spår som samerna kört genom "skogen" tillbaka till bilen. Vilket var tusen gånger enklare att skida på än genom djup snön och de bratta dalarna vi skidade genom när vi startade för ett par dagar sedan.
Många utav de produkter jag använder är taggade i bilderna och på Outdoorexperten i Sverige har dom ett stort utbud utav många av mina produkter, det finns också en Norsk netsida till butiken här.
Det har varit en helt fantastik tur och ett område jag inte kan göra annat än att rekomendera till er!
// Gina Johansen
English translation, photos is found above in the Swedish text..
After seven months with bad weather, closed roads, wind and lack of sun, finally came the weather we were waiting for and we could pack the car and drive 300 km around the entire Porsanger fjord to Kjæs. From Lakselv, drive towards Børselv and take off towrds Veidnes.
We were driving Tuesday afternoon when Stig-Rune was done at work. Only two days earlier, the storm had ravaged Finnmark. The roads were closed almost all weekend and a good amount of snow had arrived, perfect for us.
Day 1
With only 14 days until the midnight sun, it doesn't really get dark at night anymore, so it was no problem to arrive at Kjæs at 21:00 and start skiing. The plan was to get us across the Kjæs valley and over the <<forest edge>>. Well I dont really agree when they call it forest, for someone who has grown up in the countryside with real forests around the farm, we call this bush and tree. Anyways... Bush, forest or if we now call it trees it is also very deep snow and the sled becomes extra heavy to pull. It was just up and down through the <<forest>>, the sled gets so heavy to pull that you start to wondering what you are doing and with a rest every five meters it feelt like it will take us a loooooooong time to get out to Sværholt and back. The distance landed at 110 km. We struggled for 3.5 km the first day before we came across the big forest and decided to camp and the next day we decided to go straight up Einerfjellet, then we are up and can start to ski on the plateau, alternative number two perhaps most had chosen that, it is a few extra miles and goes around the valley.
Stig-Rune is an experience outdoor man who grew up in the mountains with hunting, hiking and skiing. But he has never been ski touring with sled and small nylon tent during winter. He has said that he will never join such a tour because he is not interested in freezing. Now we have had brilliant sun and it was so hot in the tent at night that we had to open the sleeping bags. We slept for 8 hours the first night. You sleep well in a tent. We had a huge load in the sled, it was about 65 kg at start. Weight is not difficult to gain when you go on a trip. We only brought one sled, so packing for both of us in it + Storm's packing. In addition, I had a backpack with some snacks for the day and clothes to change to in the evening quickly. Only Storm has 5 kg of food, we had one beer each for every day to enjoy in the evening or in the sun in the middle of the day, I had a Nocco to start the morning with in the tent, it is so good ( my favoruite drink) . We also had some extra luxury food to cook and red wine together to the dinner. You simply have to work a little extra to enjoy some luxury in the mountains. So you count down how many kilograms lighter weight per day the sled become when you eat. haha. Smart to start with the heaviest first.
Day 2
The first few kilometers up Einerfjellet went slowly, we walked on our feet without skis and pulled the sled together up the very steep hill. When we got up there it was time for a pause with a little coffee and check the map again. There are no marked routes on Sværholt so it is important to navigate and found a straight line as possible. About halfway, the Tømmervik Valley passes through Sværholt from east to west. It is steep and if you do not read the map it can easily be many extra kilometers east or west to find a place to cross. In winter you have to go all the way down Tømmervika or ski west and down towards flatvika and cross there, but there it is very steep and with the big sled we had with us, Tømmervika felt like a better alternative. Before coming down to Tømmervikdalen we passed Savzavarri 578 meters above sea level, this is the highest point in the Nordkapp municipality and where the municipality also borders on Lebesby. It simply became a couple of extra height meters to just get us up to this point. I call it Point because it is not a marked peak when you come up on this mountain. It is quite flat up on the mountain itself, you can easily mix up the highest point with << little Savzavarri >> which is 572 meters above sea level and has a more market point and a stone varde. There is very little chance of meeting other people at Sværholt. It is an area known as Europe's last wilderness. The peninsula is located between the Porsangerfjord and the Laksefjord and outside the Sværholt Club you have the Barents Sea. It is incredible weather exposed and it is really important to keep up with the weather updates before you go and expect that you may be stuck for couple of days here, especially if you get boat transport over one of the fjords, in bad weather you will not get to arrive with a boat at the shore and the wind here on the Finnmarks coast can blow for several days. That is a big difference from the inland. We actually met two people on snowmobiles. It is forbidden to use snowmobile traffic outside marked trails, but the Sami who have reindeer in the area are allowed to drive. They had thousands of reindeer down in Djupvika and they were moving them over to Tømmervika during the weekend. Two nice people who told us that they have a cabin in Tømmervika which belongs to the district and we could sleep there.
Day 3
Another fantastic night in the tent. Last night we enjoyed a beer with the sun in the tent opening and played music. We slept to late in the morning and took our time in the morning. We did not start the until at 11. Today's stage was only 15 km down to Tømmervika with a lot of downhill and two longer breaks in the sun up in the mountain. We saw fresh Wolverine tracks that we crossed, groose and fox tracks were also in the area. Now the plan was to sleep two nights in this cabin. We were going to leave the sled in the cabin the next day and take a long day to the Sværholt club and back on skis. Our schedule is a bit tight so it was the best solution to get us all the way to the northernmost part.
Day 4
We were already awake at 6 o'clock in the cabin. I slept poorly all night. At eight o'clock we were on our way out to Sværholt. It was wind in the afternoon and some snow, but the morning started fine. We started at sea level again and now had some climbing up before we have to go back again at sea level. On the way up the mountain, we decided on a little detour to Tømmervikfjellet before heading for Sværholt. At Sværholt it was completely bare ( no snow) so we parked the skis and walked on our feet down there, in the bag I had small crampons that we used to get down a steep side with icy snow.
At Sværholt there is a lot of history from the World War II. The Germans conquered the place and had a heavy defense facility at the Sværholt Club which Russian prisoners have built with only hand work. Among other things, the road in stone up to the Sværholt Club itself is built by the Russian prisoners. It is old station for cannons there. They never got cannons up there, but they are in the sea outside Sværholt at 30 meters depth, there are trenches and other old remains and walls from the time of the war. The battery, Heeres Küsten Batterie Svaerholtklubben 1/971 was set up there with six cannons with a shooting range of 19.2 km
Today the Sværholt Club is a nature reserve, it is a large cliff that is 170 m high and has steep sides, it is one of the most famous bird mountains in Finnmark. The clif is protected and is one of the most famous bird mountains in Finnmark. There breed species such as Gulls, Alke, Lomvi and Teist. We saw lots of sea eagles that were flying around across the cavern when we were there.
All the houses that remain on Sværholt are built after the war, there is also a graveyard there. Today, no one lives there and the houses are no longer used as cabins. They were all in poor condition, but it was a building that was open and looked perfectly okay to spend the night in, but to say so I wouldn't want to sleep there. I don't think you are alone there at night and especially not after stories I've heard. Impressive to imagine that people lived in such a small and weather exposed place back in time. Far from other civilization. With the Barents sea outside and located between Porsanger and the Laksefjord, the weather is very bad all year round.
Day 5
It was another night of poor sleep. Both me and Storm did not sleep very well in the cottage. Every time I woke up at night, Storm was sitting up and staring into a wall. Now Iwas looking forward for a night in the tent. Today the day started again with a lot of uphill, in fact it was almost just up hill today. The goal was to take us as far as possible so we could have a shorter day tomorrow down to the car. We choosed to ski a little higher up than where we came on our way there to avoid a lot of up and down with a lot more up than down.
Day 6,
Today there was not much sun to see outside and some wind, but the weather did not get as bad as it was said at YR. We choose not to go the same way back to the car. We stayed on the side of Einerfjellet and ended up on scooter track that the Sami drove through the "forest" back to the car. Which was a thousand times easier to ski on than through the deep snow and the steep valleys we skied through when we started a few days ago.
It has been an absolutely amazing trip and an area I can do nothing but recommend to you!
Comments